Mitt måleri handlar mycket om det vanliga livet och om den kamp om att förgylla tillvaron som det kan innebära. Mitt måleri tycks stå mitt emellan någon sorts diskbänksrealism och eskapism. Det står mitt i viljan att vara här och nu med öppna ögon i vardagen, men också i viljan att fly till en annan tillvaro. Det är en desperat längtan till en roligare och mer holistisk värld. I skärningspunkten mellan tristess och upprymdhet söker jag efter det paradoxala och bitterljuva.
“Det finns en saklighet i Christinas måleri som vid första anblick känns självklar och uttömmande. Bilderna säger: detta är vad vi är. Saker och ting, interiörer från hemmet, utflykter och vardagliga reflektioner.
Men ju mer jag tittar på målningarna så väcks en något kuslig känsla. Jag tänker på Freuds begrepp: ”unheimlich”, hur det familjära och väl kända kan bli till något främmande och obehagligt på ett ögonblick. En för evigt pågående pendelrörelse och omtolkning av verkligheten och det till synes, av oss, väl kända, blir till föremål att undersöka genom måleriet.”
– David Klasson –