I ett samspel mellan diskbänksrealism och eskapism står mitt måleri mitt i det vanliga livet och i den kamp om att förgylla tillvaron som det kan innebära. Det står mitt i viljan att vara närvarande i vardagen och det aktuella omvärldsläget, men också i viljan att fly till en annan tillvaro. Det är en desperat längtan och en handling mot en roligare och mer holistisk värld. Jag ser tillflykten som en mänsklig nödvändighet för möjliggörandet av mental frihet och den mentala rehabilitering samtiden behöver för ett uppvaknande. I skärningspunkten mellan hopp och vemod söker jag efter det paradoxala och bitterljuva.
“Det finns en saklighet i Christinas måleri som vid första anblick känns självklar och uttömmande. Bilderna säger: detta är vad vi är. Saker och ting, interiörer från hemmet, utflykter och vardagliga reflektioner. Men ju mer jag tittar på målningarna så väcks en något kuslig känsla. Jag tänker på Freuds begrepp: ”unheimlich”, hur det familjära och väl kända kan bli till något främmande och obehagligt på ett ögonblick. En för evigt pågående pendelrörelse och omtolkning av verkligheten och det till synes, av oss, väl kända, blir till föremål att undersöka genom måleriet.”
– David Klasson –